Vem är jag då?
Mitt namn är My Lindström och jag är 24 år gammal. Jag bor i Piteå tillsammans med min sambo Carl och våra tamråttor, i ett hus vi köpte sommaren 2016. Råttintresset startade någon gång under 2008, och jag fick hem mina första hanar sommaren 2009. Redan då var jag helt fast och intresset har hållit i sig sen dess. Tankarna på att eventuellt starta egen uppfödning i framtiden kom ganska tidigt, men då jag är av åsikten att man bör samla på sig några års erfarenhet och kunskap innan man börjar med avel, så roade jag mig istället med att läsa på det jag kom över, och först nu på senare tid har jag börjat känna mig redo att starta ordentligt.
Tidigare studerade jag till lärare, men jag har nu lagt pluggandet på is, åtminstone för tillfället. Istället jobbar jag som boendehandledare inom stöd och omsorg.
På fritiden ritar jag i perioder, både digitalt och på papper, och syr en hel del till råttorna. Tidigare fotade jag en hel del, men det intresset ligger lite på hyllan för tillfället, även om jag fortfarande tycker att det är kul.
Jag älskar Star Wars, Harry Potter, superhjältar, Tetris, töntiga rom-coms, sushi, och The Sims. Avskyr isterband, att be om hjälp i affärer, pytt i panna, och att parkera i P-hus.
Varför Atria?
Atria, till vardags känd som Skrutt, var den lilla tanten som ser ut som en bebis här till vänster, trots att hon var över två år gammal då bilden togs. Hon var en av de där verkligt speciella råttorna som lämnar ett extra stort tassavtryck i ens hjärta. Hon var min hjärteråtta, och det var även hennes syster Saiph (till vardags Sniff). De var som ler och långhalm. Sniff var den vänliga och milda, medan Skrutt var den tokiga. Båda lika pussiga och kärleksfulla.
​
Fantastiskt busig, uppfinningsrik som få och med en förmåga att göra en helt galen med sina hyss... Favoritsysselsättningarna som ung var att klättra i gardiner, balansera på gardinstänger, med hjälp av jackor klättra upp på hatthyllan för att vila bland vantar och mössor, gömma sig mellan soffkuddarna, och skrämma livet ur en genom att störtdyka från överskåpen i köket för att sedan landa som om ingenting på diskbänken. Skrutt var galen på bästa möjliga sätt.
​
På äldre dar förvandlades hon vill en riktig mystant som allra helst ville ligga nära, nära. Gick man ut i köket tog det inte många minuter innan man hörde hennes små tassar bakom sig, snabbare om man pratade och lockade på henne.
​
Skrutt var perfekt. Hon gnagde lite galler som ung, men hon var likväl perfekt. Den 3 september 2017 lämnade hon oss - två år, sju månader och tretton dagar gammal. Hon somnade stilla in i en sputnik omgiven av sina flockkamrater.
Atria Rattery hette tidigare Rogue Rattery. Namnet byttes bland annat för att många blandade ihop rouge och rogue. Inga kullar hann födas under mitt gamla prefix.